Jensine

995 timmar spenderade i Madrid, 13 timmar kvar. har i helgen tagit farväl av staden - gått genom stan, genom Retiro-parken, varit på museum, ätit ute, varit på barrunda för sista gången. känner mig redo att fara hem, mer än redo. det känns smått overkligt att få träffa alla igen, få hålla i Bruce. vissa stunder glömmer jag bort att han finns, och lika bra är väl det.

det är nu 5 dagar, 16 timmar och 49 minuter tills biljetterna till Bruces konsert i sommar släpps, enligt aftonbladet. jag får panik. minns precis hur det kändes i skolbibblan i trean på gymnasiet när jag försökte få tag i biljetter förra gången, med mamma och morbror som också jobbade hårt för dom. vet inte hur det gick till, men vi lyckades. jag känner inte för att göra samma sak igen, men jag måste! jag kommer definitivt missa översättningslektionen på ons, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir värt det :) hålleer tummarna!

3 dagar 8 h kvar!! det vill säga 4 frukostar, 4 uppvaknanden, 2 lektioner och förhoppningsvis en massa kultur! idag var jag iväg och köpte present till den yngre förmågan i familjen, äntligen! hittade såklart något till mig också, ett par "festshorts". perfekt! en kjol vet man aldrig var man har den, men shorts, dom sitter där dom ska :)

har börjat lyssna på julmusik. nu är det ju bara 4 dagar 14 timmar kvar, så jag tänkte att jag nog klarar av nostalgikänslan och därmed hemlängtan. och det går bra. tills den förbannade "gott nytt jul" med Sean Banan kom upp (hamnade på listan förra året på något vis, tror att lillebröderna har något med det att göra). och jag saknar knäppskallarna! längtar så mycket till jullov, då blir det garanterat att ha filmmaraton, snöa in på något töntigt, sova i vardagsrummet på madrasser och ständigt höra bara en massa dumheter.

vaknade upp i morse med vetskapen att det nu är 5 dagar, 20 timmar kvar! och sedan när jag slår upp datorn ser jag att självaste Bruce Springsteen ska turnera runt 2012, vet inte var, när - men gudarna ska veta att jag skulle kunna fara nästan var som helst för att få se honom igen. ska verkligen hålla tummarna, och hålla utkik. annars händer väl inte så mycket, ska plugga nå jävulskt i veckan, och göra allt som jag inte hunnit med. ikväll ska vi på thanksgiving-middag med några amerikanare, spännande. vi har förberett med det svenska delikatessen chokladbollar (eller negerbollar som jag så okorrekt vill säga hela tiden)

7 dagar, 11 timmar och 12 minuter kvar, men vem räknar? jag som har stenkoll på alla dagarna ha totalt glömt bort att det är min namnsdag idag! fejknamnsdag, rättare sagt - har ju ingen riktigt egen, utan snyltar på mammas. så grattis mamma! jag bryr mig föga, är väldigt nöjd med mitt namn. för nöjd. och det blir bara värre med åren. huvva, finns ingen gräns för självkärleken här inte.

ÄNTELIGEN HELG! har pluggat som ett djur i veckan, så nu i helgen blir det inget med det! (kanske lite, om lusten faller på). så för att ha något annat att göra så for jag och Jacob igår till ett stort köpcentrum för att shoppa. julklappar var det tänkt, men såklart blev det mer av annat..

äntligen läggdags! gud vilken dag! (som alla dagar). känner mig helt matt i huvudet, hjärnan är överarbetad. steg upp sju imorse, började plugga på allvar kl 8, slutade för 3 minuter sedan. såklart har jag inte pluggat nonstop i 14 timmar, men förutom att äta, bli apatisk i några minuter(stirra in i väggen), gå till skolan, powernapa i 20 min, spenderat 20 minuter med att planera helgens bravader, så har jag nog pluggat resten. har inte gjort något kul på hela dagen! men i helgen, då jämarns. imorgon vid tvåtiden ska vi svenskar dra iväg till det stora köpcentrat vid IKEA, och shoppa för allt vad börsen tål. lördag ska jag och Sofie botanisera bland småbutikerna i Madrid, har ritat ut små prickar över hela min karta. och söndag blir det älskade Rastro för sista gången, hoppas på extra mycket shoppingtur! och efter det, då kan jag äntligen börja räkna ner på allvar ("sista söndagen i madrid, sista måndagmorgonen i madrid..) oj oj OJ vad jag längtar hem, eller till Bruce iaf. och lägenheten. jag är absolut inte en kollektivmänniska. stökigt kan det få vara, men det ska vara mitt eget stök.

Fint väder, fina kläder! steg upp i ottan, och jag tror det är tricket för att slippa ha panik över plugget. nu är klockan 11 och jag har redan pluggar i 3,5 h. så mycket bättre än att klockan är 14 innan man gjort samma sak. och jag är ju ändå så himla medelålderstrött av mig på kvällen, så jag kan lika gärna somna tidigt för något gjort, det får jag ju då inte. har varit så effektiv att jag i princip gjort klart dagens plugg (finns alltid mer!) så jag tänker att jag efter lektionen vid 14 får fara ner på stan (känner mig cool som kallar Madrid centrum "stan", så casual) och inhandla nästa bok till litteraturseminarie den 12 december så att jag kan börja plöja redan nu. vilken sinnessjuk framförhållning, till och med innan vi haft seminarie om den bok jag läste ut i morse. oj, flyt alltså.

en skitdag, det är vad det är. värmen i huset verkar dra sig tillbaka, huvaligen vilken tanke. varmvattnet räckte inte riktigt till imorse, så jag var lika frusen efter som innan, och jag har en pluggdag from hell. en sådan här där man tvingar sig att sitta och plugga, och så långt går det bra. men det går bara SÅ SAKTA. jag vill att alla uppgifter ska nästintill göra sig själv, så att jag när jag kommer hem (om 11 dagar) ska så mycket vara gjort att jag inte behöver jobba som ett djur december och januari också. men vi vet alla att det inte kommer hända, och det känns så jobbigt! nu vill jag inte plugga någe mer spanska. jag längtar så mycket till våren, då jag bekymmerfritt läser textil (glider genom kurserna, hoppas jag på) och kan läsa lite spanska böcker på fritiden sådär. för God knows att det är det sista jag vill nu.

12 dagar 16 timmar kvar! lika lång tid kvar som det har gått sedan familjen for. känns både som en sekund och en evighet, tackar min totala avsaknad av tidsperspektiv för att det känns som bådadelarna. har tänkt lite på det, och jag har verkligen inget tidsperspektiv. det har slått mig de senaste dagarna. det kanske hänger ihop med min, tidigare kända, brist på avståndsbedömning. för på det området är det riktigt illa. jag vet hur långt 25 meter är (en längd i simning), men allt annat är kört. kanske är därför jag känner att jag måste ha nedräkningar hela tiden, för att jag inte själv känner hur lång tid som gått/är kvar. så nu, förutom nedräkningen på datan och godisarna på nattduksbordet, så har jag börjat med två nya! (börjar kännas som en seriös mental störning). den första är att jag varje dag ska elda ett värmeljus, och jag har numrerat dom. inte så lite crazy. den andra är, lite av praktiska skäl också, att jag varje dag ska stoppa undan 3 grejer som åker ner i packningen igen. idag rök klockan, nyårsklänningen och regnbyxorna (lite väl optimistiskt?).

idag har vi varit på utflykt! vi for i ottan till El Escorial, mest för att se El Panteon där alla Spaniens kungar ligger begravda. sjukt coolt! kändes precis som i någon av Dan Brown-böckerna (Da Vinci-koden?) där de joxar på med petrus grav. EXAKT SÅ. sjukt coolt var det iaf, andäktigt.

en stor del av det jag såg fram emot med Madrid-resan var shoppingen, och nu när familjen var här var det äntligen dags! och jag hoppas på mycket mer när Amanda kommer om 2,5 dagar! äntligen någon som också har en outtörstlig hunger för kläder, bästa påhittet sedan tidernas begynnelse.

lämnade av familjen på flygplatsen för 9,5 h sedan. det var en sak att lämna dom kvar i Sverige för att fara till Spanien, en helt annan att bli lämnad av dom och måsta stanna kvar här. extremt olustig känsla. dagen har gått bra, har haft lektioner och plugg som sysselsatt mig. det är nu på kvällen, då jag borde plugga men motivationen tryter, som det börjar kännas konstigt och jobbigt. det känns bättre att veta att dom inte heller är hemma, att ingen av oss lever vardagsliv i Sverige än. jobbigast är detta ostabila humör. ena sekunden kan jag vara helt fokuserad på plugget, och krasst konstatera att jag borde plugga så mycket som möjligt här nere så att jag kan vara mer ledig över jul, den andra kan tårarna trilla utan att jag egentligen kan förklara varför.