"Don Quijote ville inte frukostera, eftersom han som sagt beslutat att leva på läckra minnen."
FREDAG. känns overkligt. har suttit hemma och pluggat hela dagen, läst Don Quijote mest. asrolig bok. om den inte vore skriven på fornspanska.
efter en jobbig pluggdag for jag och Af och åt, inte riktigt som vi tänkt oss men det funkade ändå. proppmätt, i riktigt koma, kom jag hem och fortsatte sy evighetsklänningen. och den är änteligen klar! sitter som en smäck, och är faktiskt riktigt fin. jag är definitivt redo för finsittning imorgon, så taggad!
just det, igår shoppade jag och madre hela dagen, länge sedan. jag som inte letade efter något hittade både en kimono/kofta och en långkjol. känns som en utmaning! hade lite ågren idag när jag skulle till Uni och hämta en bok, men jag drog på mig kjolen och kände mig fabulous! kände mig ungefär som Cathy i Svindlande höjder, eller Scarlett O'Hara. KUL!
5 dagar kvar till sittning, och jag har valt tyg! å herregud, detta kommer aldrig att gå.. eller, jo, om jag lyckas sy den i ett svep, utan att något går fel, och att den sitter som en smäck vid första försöket. men alla som sytt något vet att så brukar det vju inte vara, nej. jag hoppas mest på att det fuckar up imorgon kväll då jag ska sy lite, istället för fredag kväll då jag kommer paniksy.
annars då? längtar lite, bara lite, tills insparken är över så att jag kan få sova som folk, och träffa vanligt folk. har alltid lika dåligt samvete alla insparkar, för jag träffar verkligen inga andra. inte hör jag av mig heller, riktigt dålig stil.
"..och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig."
hola! ikväll for jag hem till lögdeå på snabbvisit, eftersom jag skulle följa med madre på stickkafé i Olofsfors. mycket trevligt, och välbehövligt. jag håller nämligen på, alldeles i för ogod tid, att knåpa ihop en insparkssittningsklänning. som alla andra insparkar får jag för mig att jag ska göra min egen klänning, och jag har hittills 4 misslyckade och 0 lyckade försök bakom mig. så.. femte gången gillt kanske? det som talar emot att detta ska lyckas skulle kunna vara det faktum att det är 8 dagar till sittning, och detta nedanför är det som hittills är klänningen. inte mycket att hänga i julgranen, och än mindre att ha på kroppen. SIN EMBARGO (emellertid), så är den virkade delen av kläningen klar, och jag skulle nog säga att den delen är min Akilleshäl. speciellt eftersom jag innan detta knappt visste hur man virkade.
nu ligger spektaklet i tvättmaskinen, tillsammans med textilfärg i nyansen "Mandarin". (Ja, jag är totalt insnöad på orange, någon som inte kunnat undgå någon som sett mig de senaste två veckorna). jag ber till gudarna att när jag tar ut det ur maskinen ser det ut såhär:
och inte såhär:
för även om den första färgen verkar svår att ha på sig är denna OMÖJLIG.
har haft en "rehab-helg" i helgen, bort från Umeå och bort från insparken (som nu har nått halvtid). i Hummelholm har hela släkten trängts, och ätit. ätit en massa. roligast blir det ju såklart när denna don donna och hennes bror är där, mycket liv och rörelse då minsann. tur att dom är charmiga som tusan, nästan omöjligt att bli irri på dom.
och just det, älgjakt. föga imponerade i teorin, men skitspännande när man väl står där och ser huvudet bli avsågat. känns verkligt.
och nu är jag och Bruce tillbaka i Umeå för ännu en vecka av plugg. ja, inte för honom då.. han spenderar sina dagar med mer mañana mañana - stil.
hola! nu har livet dragit igång på riktigt, och imorgon väntar första skoldagen.. huvva!
idag var det loppis för hela slanten, jag och mor tog vårat pick och pack och drog iväg till Nolia för att bli av med lite krafs. det gick riktigt bra, och jag fick ihop en hel del pengar. härligt! såklart fyndade jag även något, som alltid, och denna gång blev det denna smått porriga lampa. passar perfa på pilis!
senare på kvällen for vi och tittade på Gustavs fotbollsmatch, den näst sista för säsongen, i riktigt skitkallt väder.. herregud, det är verkligen höst nu.
efter det tog jag och Bruce en kvällspromenad, och han är helt fenomenal den katten. utan att leda honom rätt mer är några gånger (mest bort från gårdar) så lyckades han själv gå runt kvarteret och in på gården igen. smidig!
nu är det en slagen hjälte som ligger i sin fåtölj:
det är få gånger som syskonskaran blir så sammansvetsad som när vi hittar något vi kan nörda ner oss i. det blir som en ytterst tillfällig passion som för den stunden är det enda vi pratar om. för några år sedan gick till överdrift, då vi nördade ner oss totalt i "The Boondock Saints", och kunde en massa repliker. småkusligt, och smått sektaktigt. just nu, denna vecka, har det varit denna smågamla video. svinrolig, speciellt om man som mindre haft en minicrush (läs: stor) på Mr. Bolton, och om man är väldigt filmintresserad. lillebröderna var tvungen att fråga vem Scarface var, men dom gör så gott dom kan.
finalmente! den rosa faran som jag tänkt glida runt med i höst är änteligen klar. det känns att det börjar dra ihop sig mot höst och skolstart. jag har packat allt som ska med till stan, och i och med det även stuvat undan alla mina grejer som "belamrat hela huset" hela sommaren. i morgon i ottan drar jag kosan in mot stan, permanent, och det känns skönt. tar med mig Bruce, som kommer vara mindre nöjd med fångenskapen i stan. höstlöftet är att ta med honom ut på fler promenader..
och imorgon - FADDERFEST! är så sinnessjukt taggad på att vara fadder i höst, kommer bli ett av de bättre åren, absolut!
