Jensine

rättelse - jag kommer ihåg mina drömmar ofta.

inatt vaknade jag helt skärrad över att min hjärna totalt lurat mig. olustkänslan som infinner sig när man tror att man drömmer en bra dröm som visar sig vara något annat. härligt.

så, drömmen lyder som följer:

jag befinner mig i Barcelona, även om det inte ser ett dugg ut som det Barcelona jag känner till, och mitt mål är att ta mig till en stor ,Gaudí-inspirerad byggnad där mina vänner väntar. för att slippa allt folk så håller jag mig till smågator som ligger parallellt med huvudgatan (ramblas?). 97% av drömmen spenderar jag småspringandes, fotandes och pratandes med barcelonabor - alltså, en ganska TREVLIG dröm. så helt plötsligt märker jag att jag inte längre springer på en väg, utan på en plåtbrygga ovanpå en långsmal bassäng, kanske 100 meter lång (vatten, yey!). när jag kommer till slutet på bryggan märker jag att det inte går ända fram, och jag vänder om. då förvandlas plåten till plast, som börjar sjunka på grund av min tyngd. ja, uppenbarligen hamnar jag i vattnet, och sekunden efter ser jag ett stort djur närma sig. späckhuggaren (som mer har formen och storleken av en blåval) ger ifrån sig ett skrikdjud, och hugger sedan av min arm. DÅ vaknar jag. stabil tjej med stabila drömmar.

låt mig presentera Jean-Bob, familjens nyaste ögonsten. spenderade gårdagen kattvaktandes, jobbigare än man kan tro. stunderna var få men härliga när hon(!) låg stilla. då passade jag på att läsa never-ending Kärlek I Kolerans Tid. vet inte varför jag har så svårt att ta mig igenom den, den är bra och riktigt bra skriven. innan september ska det vara slut, det är faktiskt det enda målet jag har innan skolstart. att läsa ut en bok.