Jensine

lämnade av familjen på flygplatsen för 9,5 h sedan. det var en sak att lämna dom kvar i Sverige för att fara till Spanien, en helt annan att bli lämnad av dom och måsta stanna kvar här. extremt olustig känsla. dagen har gått bra, har haft lektioner och plugg som sysselsatt mig. det är nu på kvällen, då jag borde plugga men motivationen tryter, som det börjar kännas konstigt och jobbigt. det känns bättre att veta att dom inte heller är hemma, att ingen av oss lever vardagsliv i Sverige än. jobbigast är detta ostabila humör. ena sekunden kan jag vara helt fokuserad på plugget, och krasst konstatera att jag borde plugga så mycket som möjligt här nere så att jag kan vara mer ledig över jul, den andra kan tårarna trilla utan att jag egentligen kan förklara varför.