gatorna här har trampats för många gånger, så stor är världen och så liten känner jag mig
Dagen D. om 7,5 timmar är hela högen Holmgren här! tror att jag till och med vaknade med ett leende på läpparna. känner mig som en förälskad tonåring, som är pirrig och ser världen genom ett rosaskkimrande filter. längtar så mycket efter att turista, eftersom jag inte riktigt gjort det än. jag har ju varit inne i stan, men det var antingen själv eller med Sofie. jag saknar den där "hela konkarongen"-känslan som man får när man går runt med familjen: förvirring, osmidighet, ineffektivitet. det slutar alltid med irritation för min del, eftersom jag har noll tålamod. men även det ser jag fram emot, helt klart en del av charmen.
innan dom kommer vid 17.20 så ska jag bara slappa, det är ju ändå lördag försöka få bortgjort så mycket plugg som möjligt så jag slipper tänka på det dom här dagarna. eftersom jag läste 100 sidor ur La Vorágine igår, så har jag bara 40 kvar att plöja idag :)
Kommentarer
Trackback
