Jensine

9 dagar spenderade i Madrid nu, 34 kvar. det innebär att jag redan klarat av 21%!shit pommes. dessutom kommer familjen på besök om 5 dagar, och Amanda om 14. tiden kommer rusa iväg hoppas jag :) det går faktiskt riktigt bra hittills, har nog inte riktigt fattat att jag är här än. det underlättar så mycket, och betyder så mycket, att ha någon här nere som vet hur allt funkar, att ha ett rum som är trevligt, en helt underbar park nära, tvättmaskin i huset (sådana banala saker betyder asmycket för mig), hittills okej mat, och trevliga spanjorer i huset. allt är så smidigt, smidigare än jag någonsin drömt om. PEEERO.. (=men, som våran lärare säger med en riktig Disneyhäxa-röst), så finns det såklart ett hinder för total lycka härnere. så fort jag tänker på BRUCE så kniper det till i hjärtat, vissa gånger nästan panikartat. jag försöker intala mig att han bara är en katt, att han inte är ett barn och därför inte saknar mig, och att han har det bra (bättre?) hemma i Lögdeå där han får leka fritt utomhus när han så önskar. mestadels försöker jag att inte tänka på honom alls. har bytt bort honom som bakgrundsbild på mobilen, men inte på datoran. där får han stanna kvar. gud, jag kan inte ens blogga utan att känna ett uns panik. vill inte veta hur det kommer att kännas att lämna bort mina barn när/om jag i framtiden får sådana. kommer aldrig att kunna åka bort!